Bokföringsordbok från e-conomic

Få svar på vad olika redovisnings- och bokföringsbegrepp betyder

Fullmakt – Vad är en fullmakt?

En fullmakt ger ett ombud rätt att utföra handlingar i annans namn för annans räkning

e-conomic är Europas ledande webbaserade bokföringsprogram. Prova programmets alla funktioner gratis i 30 dagar.

Fullmakten gör det möjligt att utföra rättshandlingar genom ombud

En fullmakt ger en person, fysisk eller juridisk, rätt att företräda en annan person, fysisk eller juridisk. Med andra ord kan man med en fullmakt ge någon annan i uppdrag att utföra handlingar i sitt eget namn med rättsligt bindande verkan. Sådana rättshandlingar kan avse exempelvis köp, beställning och försäljning av varor och tjänster, eller disponering av innestående bankmedel. Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman, och den som får fullmakt kallas fullmaktstagare, fullmäktig, ombud eller mellanman.

Fullmakt är en skriftlig eller muntlig utfästelse från huvudmannen till tredje man, det vill säga en utomstående fysisk eller juridisk person, om att mellanmannen har rätt att utföra rättshandlingar åt huvudmannen. En fullmakt behöver dock inte vara meddelad direkt från huvudmannen till tredje man – huvudmannen kan lämna en skriftlig eller muntlig fullmakt till mellanmannen som sedan visas upp respektive återges för tredje man.

Det är vanligt att företag vill ge någon eller några anställda rätt att vara ombud i allt som avser näringsverksamheten. Det är då möjligt att utfärda en handelsfullmakt, en prokura. En anställning kan också innebära en automatisk rätt att företräda sin arbetsgivare, om det följer av personens arbetsuppgifter att inneha en viss ställning gentemot tredje man. Kassabiträden, inköpare och upphandlare är typiska exempel på anställda som innehar en sådan ställningsfullmakt.

Behörighet – det mellanmannen kan göra enligt fullmakten

De rättshandlingar som huvudmannen angett att fullmakten avser utgör mellanmannens behörighet, och är det som visas utåt mot tredje man. Behörigheten bestäms med utgångspunkt i det uppdrag som huvudmannen vill ha utfört, och mellanmannen måste följa de gränser som huvudmannen angett ska gälla för fullmakten.

Om mellanmannen företar en rättshandling som faller utanför dessa yttre gränser, och alltså inte omfattas av behörigheten, är huvudmannen inte rättsligt bunden av handlingen. Under förutsättning att tredje man inte insåg eller borde ha insett felet, det vill säga att tredje man var i ”god tro”, kan i stället mellanmannen själv bli skadeståndskyldig upp till det så kallade positiva kontraktsintresset, vilket ger tredje man rätt till ersättning för både direkta förluster och utebliven vinst.

Den som företar en rättshandling i annans namn och för annans räkning utan att ha fullmakt, eller som handlar utanför sin behörighet, kallas med ett latinskt uttryck för falsus procurator, ”falsk företrädare”.

Huvudmannen kan i efterhand uttryckligen erkänna mellanmannen en utökad befogenhet som gör att rättshandlingen ändå blir bindande för huvudmannen. Detta kallas ratihabition. Huvudmannen kan också ratihabera genom konkludent handlande, det vill säga att självmant börja uppfylla skyldigheter som rättshandlingen har gett upphov till i exempelvis ett avtal, eller i vissa fall genom underlåtelse att protestera, vilket kan uppfattas som ett tyst godkännande.

Befogenhet – det mellanmannen får göra enligt fullmakten

Huvudmannen kan ha gett mellanmannen särskilda instruktioner som inte framgår av den skriftliga fullmakten. Dessa inskränkande instruktioner utgör ramarna för mellanmannens befogenhet. Det kan till exempel vara en arbetsgivare som har gett en anställd fullmakt att köpa ett begagnat godstransportfordon för företagets räkning, och muntligt specificerat att man måste kunna köra fordonet med ett vanligt B-körkort.

Om mellanmannen, i detta fall den anställde, kommer tillbaka med en tung lastbil, för vilken B-körkort inte är tillräckligt, har mellanmannen överskridit sin befogenhet, men inte sin behörighet. Om tredje man, här säljaren av fordonet, var i god tro kommer huvudmannen, det vill säga arbetsgivaren, att bli bunden av köpet.

Muntliga fullmakter är osjälvständiga fullmakter

Det finns två typer av fullmakter: självständiga och osjälvständiga fullmakter.

Var och varannan dag ger vi familj och vänner fullmakter utan att vi riktigt tänker på det. ”Här är en tjugolapp, är du snäll och köper lite lösgodis åt mig?” En sådan muntlig fullmakt från huvudmannen till mellanmannen är detsamma som en uppdragsfullmakt, eller en § 18-fullmakt efter lagrummet i avtalslagen (1915:218). En uppdragsfullmakt är det som kallas osjälvständig fullmakt. Den muntliga uppdragsfullmakten är inte nödvändigtvis uppenbar för tredje man, som kanske inte uppfattar att mellanmannen handlar för någon annans räkning.

Om mellanmannen i exemplet med godstransportfordonet i stället för en skriftlig fullmakt har fått en uppdragsfullmakt att köpa ett fordon som kan köras med ett B-körkort, kommer huvudmannen inte att vara bunden av köpet om mellanmannen kommer tillbaka med en tung lastbil.

Detta beror på att mellanmannens behörighet och befogenhet är samma sak när det gäller uppdragsfullmakter, och instruktionen att köpa ett fordon som man kan köra med B-körkort utgör därmed fullmaktens yttre ramar.

Även i en sådan situation kan tredje man begära skadestånd från falsus procurator, men det finns också en möjlighet att huvudmannen kommer att godkänna köpet genom ratihabition.

Självständiga fullmakter är lättare för tredje man att kontrollera

De fullmakter som inte är osjälvständiga kallas självständiga. Till dessa hör samtliga typer av skriftliga fullmakter, däribland prokura. Även ställningsfullmakt utgör exempel på en självständig fullmakt. En fullmakt som är självständig är lättare för tredje man att kontrollera vad avser existens och omfattning.

Fullmaktens giltighet

En fullmakt kan vara begränsad till ett visst område, till ett visst ärende eller till en viss tid, vilket alltid måste anges i fullmakten. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas av huvudmannen. Mellanmannen kan inte utan tillåtelse från huvudmannen överlåta fullmakten på en annan person. Om huvudmannen avlider gäller ändå fullmakten så vida inget anger att den är förfallen.

Regler om fullmakt finns i avtalslagen

Det finns olika former av fullmakter vilka omfattas av olika regler. Allmänna regler som rör fullmakt återfinns i avtalslagens andra kapitel.

Allmänt gäller att det inte finns några formkrav för fullmakter vad gäller till exempel underskrift, datum, vittnen och liknande, även om sådant kan rekommenderas ur bevisningshänseende. Tredje man, exempelvis en bank, kan också ställa vissa krav på den skriftliga fullmaktens utformning. För fullmakt som rör avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom, det vill säga fastigheter, finns i avtalslagen en bestämmelse som säger att sådana ska vara skriftliga.

Fullmakt på engelska

power of attorney; letter of attorney; proxy

 

Behöver du ett bokföringsprogram?

e-conomic gör bokföring och fakturering lite enklare.

Ja tack, jag vill veta mer om e-conomic bokföringsprogram.