Värdering av de varor företaget har i lager på balansdagen.

Det finns två grundläggande frågor vid redovisning av varulager.

Den ena är om varulagret ska värderas till anskaffningsvärde eller verkligt värde.
Den andra är hur dessa värden ska beräknas. Värderingsregeln för varulager är att lägsta värdets princip ska gälla, dvs. varulagret ska värderas till det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde. Detta medför att företaget vid värderingstidpunkten måste bestämma såväl anskaffningsvärde som verkligt värde för att kunna avgöra till vilket belopp varulagret ska värderas.

Anskaffningsvärde för en tillgång utgörs av utgiften för dess förvärv eller tillverkning. Detta innebär att i anskaffningsvärdet ingår alla utgifter som företaget haft i den normala verksamheten för att bringa varan till dess tillstånd och plats på balansdagen.

Verkliga värdet ska som grundregel anses vara nettoförsäljningsvärdet. I vissa fall kan dock återanskaffningsvärdet användas som mått på verkligt värde. Det finns olika principer för att beräkna lagrets verkliga värde.

FIFO LIFO Vägd genomsnittsberäkning

För att värdera lagret tar man antalet artiklar i lagret och multiplicerar antalet med lagerpriset per artikel, enligt de värderingspriciper som gäller för företaget. Lagervärdet för ett lager beräknas genom att addera ihop lagervärdet för varje artikel som ingår i lagret.

Att redovisa lager

Varor i lager skall redovisas som en tillgång i balansräkningen när det är sannolikt att framtida ekonomiska fördelar komma att tillfalla redovisningsenheten om varorna har ett värde som kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

Varor i lager som inte längre uppfyller definitionen av en tillgång eftersom de har sålts, förbrukats eller utrangerats (slängts) skall bokas bort från balansräkningen.

Värdet för varor i lager redovisas normalt i kontogrupp 14, varuinköp redovisas normalt i kontogrupp 40 till 45 och lagerförändringar som uppstår vid en lagervärdering bokförs normalt i kontogrupp 49. Förbrukningsmaterial av oväsentligt värde redovisas normalt omedelbart som en kostnad i kontogrupp 54.

Ett företag skall i årsredovisningen upplysa om de principer som har tillämpats när det gäller redovisning (klassificering och rekognisering), värdering och omräkning av varulager i årsredovisningen.

Lagtextens definition

BFL och ÅRL

Det finns för närvarande två regelverk på redovisningsområdet: Bokföringslagen (BFL)  och Årsredovisningslagen (ÅRL).

Enligt ÅRL 4:9 kan omsättningstillgångar vara varulager och kundfordringar. Omsättningstillgångar är tillgångar som är avsedda att försäljas i verksamheten. Med hänsyn till försiktighetsprincipen ska dessa tillgångar inte värderas till ett högre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet.

Dessutom skall god redovisningssed - ett grundläggande krav enligt 4 kap 2 § BFL - tillämpas. God redovisningssed är även i ÅRL, tillsammans med rättvisande bild, ett grundläggande krav på årsredovisningen.

Detta innebär att vid värdering av tillgångar ska en näringsidkare värdera efter rättvisande bild. Med detta menas att balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat ÅRL 2:3.

Redovisningsrådet, numera Rådet för finansiell rapportering har gett ut ett antal riktlinjer och rekomendationer för företag som är intoducerade på någon börs i Sverige. Bokföringsnämnden (BFN) har i sina allmänna råd om redovisning av varulager (BFNAR 2000:3) angett hur Redovisningsrådets rekommendation Redovisning av varulager (RR 2) ska tillämpas i näringsdrivande, icke-noterade företag som inte har valt att tillämpa RR 2 eller RR 2:02.

BFN Vägledning 2000:3 - Redovisning av varulager: Den grundläggande värderingsregeln för varulager är lägsta värdets princip, dvs. varulagret ska värderas till det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde.

En värdering enligt lägsta värdets princip ska som huvudregel ske post för post. Kollektiv värdering är dock tillåten för homogena varugrupper eller då en individuell värdering av kostnadsskäl är svår att motivera. Typexempel på homogen varugrupp utgörs av rå- och stapelvaror.

RR 2:02 Varulager: Denna rekommendation från Redovisningsrådet ska tillämpas för alla företag som upprättar finansiella rapporter från och med 1 januari, 2003. Precis som i årsredovisningslagen betonas här att anskaffningsvärdet på lagret ska beräknas fram med FIFU- metoden. Genomsnittsmetoden kan också tillämpas vilket innebär att det ingående lagret summeras ihop med årets inköp, därefter divideras detta belopp med antalet inköp. (RR 2:02)